Jag kommer verkligen sakna Öknehult i sommar, världens underbaraste Daisy, alla härliga sommarkvällar, alla bästa tjejer, att hoppa hoppstigen, sjunga högt på uteritterna. Listan ät lång.

Men jag ångrar nog inte att jag valde bort öknehult i sommar. Det har verkligen tappat sin forna glans. År 2008, mitt första år där var nog det bästa rent lägermässigt. Allting klaffade med hästar, grupper och det var väldigt välanordnat och bra ridlärare. Även fast det inte gick så bra att rida då. Det var ju trots allt då jag träffade Daisy som jag även hade de två följande åren.

2009 var nog det bästa året om man tänker på allting! bästa ridlärarna, gick superbra att rida, fick massa härliga kompisar! men var färre elever på det här lägret än vad det har varit innan, tyvärr. Och flera hästar blev halta efter att de hade blivit skodda under veckan.

2010 hade det tappat massa elever, fanns för få hästar, och det var bara tre ridgrupper (innan var det fyra). Det dog ett par hästar natten när vi skulle dit och en häst dog även under veckan i kolik. Ridlärarna iår och var också underbara, även fast medelåldern på dom hade sjunkit. kände mig lite gammal också när jag var typ lika gammal som ridlärarna. Kaptenen hade blivit ännu äldre och hästarna gick inte på gäddefall längre.

Även fast Öknehult har börjat falla ur så kommer jag alltid minnas det som det underbara ridläger det verkligen är! Och jag kommer allid att minnas mina otroliga veckor där. Och världens underbaraste lilla häst, Daisy :')